H2 - Vätgas
Vätgas är lätt brännbart och bildar
tillsammans med syre den explosiva gasen knallgas.
Precis som namnet antyder så blir det en stor
knall när gasen antänds. Restprodukten från den våldsamma reaktionen
är vattenånga.
Vid förbränning av väte i luft bildas förutom
vatten en del andra ämnen, främst kväveföreningar.
I en bränslecell kan man omhänderta energin
som bildas vid reaktionen med luftens syre utan att få andra
restprodukter än vatten.
Flytande väte används i raketmotorer, med
flytande syre som oxideringsmedel.
En hel del väte används inom
petroleumindustrin när man "uppgraderar" fossila bränslen.
I Fischer-Tropsch-processen framställs
kolväten från vätgas och kolmonoxid.
Ett annat stort användningsområde för väte
finns
vid produktion av ammoniak. I den så kallade Haber-Boschprocessen
blandar man kväve och väte som utsätts för högt tryck och hög
temperatur varvid ammoniak bildas.
N2 + 3H2
2NH3
Ammoniaken kan sedan användas för att
tillverka till exempel gödsel.
Vätgas används även när man producerar
saltsyra, metanol och när man härdar fetter.
Explosionsfara
När det gäller övervakning av explosionsfara koncentrerar man
sig helt och hållet på den undre gränsen av det brännbara området.
Denna undre gräns kallas LEL (Lower Explosive
Limit).
Explosiva gaser blir inte explosiva förrän de
uppnår ett visst blandningsförhållande med luft som är unikt för
varje gas.
Därför har varje explosiv gas sin egen
specifika LEL-nivå.
Detektorer för explosiva gaser kalibreras för
att ge varning vid ett på förhand inställt larmvärde, långt under
LEL-nivån
Man indelar detta i ett mätområde 0-100% LEL.
Vilket betyder 0-100% av den undre
explosionsgränsen.
Exempel:
Undre explosionsgränsen för Vätgas är
4 vol %. 4% är
lika med 100% LEL
Detta innebär att man vid koncentrationer
under 4 vol % ej löper någon risk för explosion
För att man skall ha en säkerhetsmarginal på
sin sida har man i Sverige i SIS-standard fastställt att som farlig
koncentration skall man betrakta en gas/luftblandning
överstigande 25% av LEL-värdet
|