|
CO2 Koldioxid
Koldioxiden förekommer normalt i atmosfären i en koncentration av
cirka 400 ppm och bildas till exempel vid förbränning eller vid
jäsningsprocesser (bryggerier etc.).
Den är lukt och färglös.
Koldioxiden kan inte detekteras med elektrokemiska sensorer.
Vanligen används i stället en "Lite" IR-sensor.
Även sensorer som mäter gasens termiska konduktivitet kan i vissa
fall användas.
Den största faran med ökad CO2-koncentration är att syret i luften
trängs undan, med syrebrist som följd, men utöver detta har
koldioxiden även en giftig inverkan.
Hygieniska gränsvärden
-
Nivågränsvärde 5000 ppm
-
Korttidsvärde 10000 ppm
Larm sättes lämpligen efter dessa gränsvärden med nivågränsvärdet
som första larmgräns och korttidsvärdet som andra larmgräns.
Redan vid några få procent koldioxid har andningen ökat kraftigt.
Symptomen är bland annat huvudvärk, yrsel, hög puls och illamående.
Koncentrationer över cirka 10% kan vara mycket farliga.
I utrymmen med dålig ventilation och där det finns mycket folk kan
problem på grund av ökad koldioxidhalt (från utandningsluften)
förekomma.
I arbetslokaler strävar man efter att koldioxidkoncentrationen ska
ligga under 1000ppm.
Sensorplacering
Koldioxid är tyngre än luft (har högre densitet) vilket gör att den
lätt samlas upp i lågt belägna utrymmen.
Koncentrationerna i dessa utrymmen kan således bli mycket höga och
det kan vara förenat med livsfara att kliva ner/in i ett sådant
utrymme utan att försäkra sig om att syrekoncentrationen är hög nog,
(20,9% syre).
Stationära sensorer placeras alltså lågt, med eventuella
kompletteringar vid troliga läckagepunkter. Noggrann (infraröd) detektering
Denna detektor är mycket selektiv och mäter
en utvald gas med ett specifikt absorbtionsband i det infraröda
våglängsområdet – inga falsklarm
Enkelt kan man säga att man med en
IR-detektor kan mäta gaser vars molekyler innehåller mer än en atom.
Detta innebär att gaser som koldioxid,
kolmonoxid, metan, svaveldioxid etc. kan mätas med en IR-detektor
medan gaser som oxygen, hydrogen och klor inte kan mätas med en
IR-detektor.
Olika gaser absorberar IR-strålning vid olika
frekvenser och det är genom att mäta hur mycket IR-strålning vid en
specifik frekvens som absorberas av gasen ifråga som man får reda på
koncentrationen av gasen.
Ett stort användningsområde för denna
mätmetod är när man vill ha noggranna mätvärden på låga mätområden
utan falsklarm från andra gaser.
De infraröda gasdetektorerna SCO2, ACO2 och
BCO2 skyddar mot läckage av koldioxid.
Detektorerna säkerställer tillförlitlig prestanda av
gasdetektering med låga underhållskostnader. De kräver ingen
rutinmässig kalibrering och ger fullständig statusindikering för
övervakning på ppm- eller vol%-nivå.
Detektorerna har ett infrarött
precisionssensorelement som ger ett pålitligt skydd mot riskerna med
koldioxidläckor.
En säker SIL-konstruktion med uppvärmt
värmeelement för att klara köldgrader ner till
-35 grader, vilket minskar driftstopp.
Koldioxid är en billig och mångsidig gas som
är användbar i olika tillämpningar från kolsyrning vid
dryckestillverkning till förbättrande teknik för oljeutvinning.
Gasen är oantändlig och till synes ganska
oskyldig men läckage kan vara farligt.
Eftersom exponering för atmosfäriska
koncentrationer över 5000 ppm anses ohälsosamt, blir noggrann
övervakning avgörande på lägre nivåer.
Atmosfäriska koncentrationer vid 1 vol%
(10000ppm) kommer att göra att en del människor kommer att känna sig
dåsiga. Koncentrationer på 7 vol% (70.000ppm) och högre leder
till symtom som yrsel, huvudvärk, syn- och hörselnedsättningar samt
efterhand till medvetslösenhet.
Givarelementets elektronik är innesluten i
ett robust givarelement som bearbetar gasläckaget på realtid för
tidig upptäckt.
Enheter har flera kommunikationsutgångar,
4-20mA signal proportionell mot 0-100% full skala, Mobus, Bacnet.
SCO2 har även reläer för varning, larm och
fel.
En LCD display kan byggas in för lokal
visning och styrning.
Fabrikskalibrering av koldioxiddetektorerna
innebär lågt underhåll. Rutinmässig fältkalibrering krävs ej.
|
